Jag tror faktiskt att det skulle kunna bli en ganska bra och engagerande roman om den kanske skrivits av en annan författare. Men Danielle Steel vill tydligen skriva sliskigt och här är det verkligen en litterär överdosering med ord som vacker och älska. Ändå är nog de två huvudkaraktärerna det största problemet för mig. Ian är en första klassens idiot och Jessie är ett hjälplöst våp, jag känner inget annat än förakt för de två karaktärerna. Sedan är rättegångsscenerna så dåligt gestaltade att det blir rent av pinsamt och jag tycker också att Steel nästan har en tendens av avdramatisera våldtäkt som stör mig mycket. Den är lättläst annars och trots mina negativa kommentarer så är det absolut inte det värsta jag har läst.
Slutbetyg, en 2:a!