Katarinas Poltava Elsi Rydsjö Bonnierförlagen 1992
Han är bättre död, var de ord Katarina fick höra när hon förtvivlat letade efter sin Sven. Hon sökte sig till där de skånska ståndsdragonerna stått, där hennes Sven och hans kamrater kämpat. Det enda hon såg var lik, skändade i all sin nakenhet, lukten var hemsk. Hon förstod där och nu att hon aldrig skulle hitta sin make. Katarina är rasande och förtvivlad och hon skyller allt på på kungen, den krigsgalna dåren, hon skriker ut sin förtvivlan.
Så inleds denna historiska roman, året är 1709, och krutröken har lagts sig i Poltava. Elsi Rydsjö skildrar livet för dem som blev kvar, de som följt sina män i fält. Nu väntade ett liv i fångenskap. Pigan Katarina hade tur för hon träffade på majorskan som kände igen henne och fick slå följe som hennes piga. Samma tur hade inte hennes systerdotter Johanna som fick arbeta som träl.
Även om befälen levde ett liv i fångenskap, så var de fria i den bemärkelsen att de kunde röra sig inom ett visst område, de fick tränga ihop sig i små stugor och till slut kunde de ägna sig åt hantverksyrken och tom starta skolor som blev populära för ryska barn. Så bra gick det tyvärr inte för de soldater som överlevt slaget, de som dög något till hamnade i arbetsläger i Sibirien, de som var skadade lämnades att dö.
I detta så beskrivs mycket från kvinnornas perspektiv, deras gemenskap som kom att betyda så mycket i fångenskapen. Dåliga bostäder och ont om mat, de försökte alltid göra mycket av litet och här hade det ingen betydelse vilken rang man hade, alla hjälptes åt, men kanske hade pigan Katarina ett övertag här. Ett hade alla gemensamt, de längtade hem.
Elsi Rydsjö skriver mycket underhållande och det blir aldrig tråkigt, hon riktar handlingen på fotfolket och hur utsatta de är. Hur de försöker överleva i ett främmande land med knappa förhållanden, hur mänskligt beteende kan yppa sig så olika. Kvinnornas gemenskap är en stor del i romanen, kvinnorna sköter det basala och männen ger sig i kast med det militära och att se en utväg att återvända hem till fäderneslandet. Men många är krigsskadade och klarar inte trycket.