KARL XII, Voltaire Bokfrämjandet 1970 till svenska av Lorenz von Numers

Enligt Voltaire var Karl XII ”var den märkvärdigaste man som levat på jorden”. I förordet till denna skapelse står att läsa att Voltaire i sitt arbete med denna biografi var ytterst noggrann med att den skulle bli tillförlitlig. Författaren hade en vänskap med Karl XII:s minister Görtz, och även med andra personer i kungens närhet, på så vis skaffade han sig information.

När Karl XII blev kung vid 15 års ålder var han något ointresserad, men vid 18 år lär han ha fattat beslutet att rusta för krig, då riket var hotat från flera håll. Rådet blev förvånade över den plötsliga förändringen, mer förvånade kom de att bli, då han ändrade sitt levnadssätt radikalt. Åttonde maj år 1700 lämnade Karl XII Stockholm för att aldrig återvända.

Författaren gör en jämförelse mellan Karl XII och Peter den store, där tsaren framställs i sämre dager än den svenska konungen. Karl delade sitt liv med sina soldater, det är av den anledningen som Voltaire tror att de så trofast följde sin konung. Kungen sov med dem, åt samma mat som dem, klädde sig enkelt, avstod från vin och sexuellt umgänge, han levde enkelt och blev ett föredöme för sina soldater.

Karl hade många krigsknep och erövrade många segrar, han utsatte sig själv för stor fara och var nära döden många gånger. Men vid Poltava tog det en annan vändning, kungen hade blivit träffad i foten och låg på en bår mellan två hästar och kunde inte leda sin här. Och den ryska armen var bättre rustad, säkert fanns det fler anledningar.

Voltaire målar här upp ett livfullt hjälteporträtt, det är skrivet med entusiasm, humor och stor beundran för Karl XII:s som person, hans lynne och mod. Det är många beskrivningar av slag och bataljer, som kan bli lite tröttande. Men hela tiden är det konungens personlighet som framställs, hans våghalsighet, hans tro på att vara odödlig, hans snabba beslutsförmåga och att han ägde sina soldaters beundran och trofasthet. Karl XII var säkert en rolig person, men också otroligt envis och när han fått en tanke i huvudet var den svår att bryta.

Avslutar med med Voltaires egna ord, ” det måste påpekas att mycket som var sant när denna historia skrevs 1728 har upphört att vara det idag. När man läser en historia måste man alltid hålla i minnet vid vilken tidpunkt den blev skriven.”
.

Betyg 3