Alla har vi väl någon gång promenerat omkring i mörkret på kvällen och förundrats över hur bra man ser in i folks hus. Man ser främmande människor äta mat, titta på TV eller stå i köket. Denna syssla har Yvonne i ”Hembiträdet” gjort till en vana då hon ofta åker ut till ett villaområde som hon kallar Området, för att titta in i folks vardagsrum samtidigt som hon fantiserar om människorna som bor i husen. Hon iakttar dem diskret men målmedvetet. Yvonnes fönstertittarvana tar sig så småningom en smula bisarr vändning då hon under falskt namn smusslar in sig hos paret Ekbergs villa genom att ta jobbet som hembiträde hos dem. Allt för att få se det intressanta huset inifrån.
I och med sitt jobb som hemhjälp får hon bra kontakt med mannen i huset, Bernard Ekberg, och hon får sakta reda på mörka hemligheter om paret Ekberg, och hennes intrång i deras liv får oanade konsekvenser.
Det är en speciell och lite udda bok det här. Den är aldrig direkt tråkig utan man vill gärna läsa vidare om den skumma Bernard. När jag läst ut boken undrar jag vad författaren vill säga med boken. Kanske vill hon inte säga något utan bara underhålla med denna… ja, vad ska vi kalla den? Thriller? Problemet med berättelsen är dock att den är för neutralt berättad, jag får inget direkt grepp om Yvonne och därför är det svårt att känna något för huvudpersonen.
Ett onödigt inslag i berättelsen är figuren Magnus som även han stryker omkring i området och smygtittar på människor i husen. Jag menar, hur sannolikt är det att två personer med fönstertittarböjelser smyger omkring i samma område, och dessutom träffar på varandra? Knappast trovärdigt.