Ibland tycker jag det är kul att läsa böcker skrivna på mycket små förlag av för mig okända författare. Jag har hittat så många guldkorn på små förlag under årens lopp, skrivna av författare som jag anser förtjänar mer framgång, med böcker som förtjänas att läsas av betydligt fler. Jag kan dock inte påstå att den här boken hör till de guldkorn jag tidigare har läst.
Gunn Söderlund har tydligen författat två böcker tidigare och efter att jag har läst den här så kan jag inte direkt påstå att jag är särskilt sugen att läsa hennes andra två böcker.
Jag vet inte riktigt vart det går fel. En väninneroman, två äldre kvinnor som startar kurs för pensionärer om gemenskap och sexuell intimitet. Boken utspelar sig några år framåt i tiden, och för mig skulle det här kunna vara en mardrömslik framtidssaga för en tekniskt obildad och ganska ointresserad individ som jag själv- där elektroniken har tagit ett ännu fastare grepp om den enskilda individen. Oavsett vad så skulle det kunna bli en riktigt bra och engagerande roman. Den är ganska välskriven på sina håll.
Men samtidigt är den otroligt slarvigt och hastigt skriven, kapitlen är extremt korta och jag lär aldrig riktigt känna de två huvudkaraktärerna. Istället hoppar det hela tiden framåt i berättelsen. Faktiskt att jag blev ganska stressad av att läsa den här boken.
Hade författaren tagit sig mer tid, byggt upp karaktärerna mer och lagt till åtminstone 100 sidor, den här är enbart 133 sidor lång- så tror jag faktiskt att det hade kunnat bli riktigt bra.
Men som den nu är, så är det här inte en bok som jag kan rekommendera.
Slutbetyg, en svag 2:a!

Betyg 2