Detta är en bok som jag tycker har på något vis fört mig till nästa nivå. Mina nivåer har varit: Barnböcker, ungdomsböcker, vuxenböcker (mer kommersiella och utan djup) samt litteratur (böcker med mening och djup) Aristoteles "Om diktkonsten" tycker jag tillhör den senaste kategorin.

Aristoteles skriver om hur en bra tragedi skall byggas upp och vilka olika kombinationer man kan göra för att nå olika mål med tragedin. (Jag kan inte då jag läser den här boken jämföra tragediskapandet med skapandet av moderna filmer för mycket av det som gör en bra tragedi gör även en bra film, men det är ju bara enligt mig).

En sak som jag tycker är väldigt bra med den här boken är att den trotts sin tyngd (som litterärt verk) inte är jättesvår att ta till sig. Förutom detta väcks en lust att läsa dramatik, jag vill läsa kung Oidipus, jag vill läsa Iliaden och Odyssén, jag vill läsa Orestien. Detta för att prova på de insikter som jag tror mig ha fått av att läsa "Om diktkonsten".

Man skall som kvinna (och man självklart) försöka att inte lägga för stor vikt vid Aristoteles kvinnosyn, istället kan man ta det som positivt att tiderna förändras men att man i alla fall kan ta del av den vetskap som faktiskt är värd någonting (alltså Aristoteles vetskap om vad som gör en bra tragedi).

Mycket bra bok som om man är intresserad av att från grunden utforska litteraturen borde läsas.

Betyg 3

Tråkig text men dock lärorik.

Betyg 2

Intressant bok över dramats uppbyggnad. Lika aktuellt idag bland böcker såväl som filmer. Läsvärt? Nja.

Betyg 2