När jag läser på Goodreads de fantastiska recensioner som norska Agnes Ravatn fått för sin psykologiska roman eller "thriller", Fågeltribunalen där man jämför hennes bok med klassiker som Rebecca av Daphne De Maurier så undrar jag om det är en och samma bok som vi har läst.
Som en hel del andra böcker så är baksidestexten bättre än boken i sig, den utlovar en spänning som i själva verket aldrig kommer.
Jag har ingenting direkt emot minimalistiska romaner, men det här är enbart trist och intetsägande. Med dålig karaktärsuppbyggnad. Den är inte fruktansvärt dålig, den är egentligen ingenting, som ett ljummet glas vatten- men de rätta koncepten finns ju där för att det skulle kunna bli bra. Kanske att med en annan författare att det kunnat bli så betydligt mer spännande och engagerande. Eller så är det bara jag som har en annan smak. Den är inte ens 200 sidor lång, men känns som om den är minst det dubbla.
För mig är detta enbart ett stort gäsp! Alltså ett utmärkt sömnmedel.
Slutbetyg, en stark 1:a!

Betyg 1