Bara för hundra år sedan trodde man att universum var en ganska enkel och stilla plats. Hela skapelsen en enda ö - Vintergatan med sina stjärnor och nebulosor - omgiven av oändligt mörker. Den kosmiska klockan verkade ticka pålitligt och regelbundet, och universum skulle vara för evigt.
Vi vill gärna tro att vi vet bättre nu. Under de senaste trettio åren har kosmologin, läran om universums begynnelse och utveckling, blivit så framgångsrik och så omskriven att man kan tro att den stora bilden nu är klar, att bara några små detaljer återstår innan det stora kosmologiska pusslet är färdiglagt. Inget kan vara mer förledande.