Den andra boken i serien om polisinspektör, Anastasia Kamenskaja och hennes kollegor vid Moskva-polisen. Precis som i föregångaren, Mördare mot sin vilja (1999) så har jag precis samma problem i den här boken att urskilja de många manliga karaktärerna åt. Av någon anledning har de ryska manliga namnen lite svårt att fastna i mitt minne, ett problem som jag inte alls har med de kvinnliga karaktärerna. Men så har ju också författaren av någon oklar anledning, två män med tilltalsnamnet Yuri som medverkar i den här boken. Att skilja dessa två Yuri åt, var lite svårt. Som tur var mördades den ena ganska tidigt.
Men det är också allt av negativ kritik. Den här boken är precis lika mysig, spännande och även humoristisk som föregångaren. Den är lättläst, jag gillar karaktärerna och den är dessutom oförutsägbar.
Så har jag kanske också kommit det ryska manliga psyket något närmre dessutom. Nu är det en kvinnlig författare, men om man får tro henne så verkar en hel del av de ryska männen lida av samma problem. Detta problem i att de hela tiden oroar sig för att de måste ställa upp sexuellt med nästan varenda kvinna de träffar, även om de själva inte har lust till det. Hur mycket sanning det ligger i detta kan man säkerligen spekulera vilt kring, men jag tyckte det var en humoristisk fotnot.
Kan varmt rekommendera Alexandra Marininas deckare och jag vill absolut läsa de två resterande böcker som översatts till svenskan.
Slutbetyg, en stark 4:a!

Betyg 4