Jag vet ärligt talat inte varför jag fortsätter läsa Mari Jungstedts böcker varje år. De är inte särskilt välskrivna och de senaste böckerna hon skrivit har faktiskt varit riktiga bottennapp för mig. Ändå har det blivit lite av en tradition för mig att lyssna på en av hennes böcker varje sommar och när jag såg att hon kommit ut med en ny serie tänkte jag att jag skulle ge den en chans.
Som roman skulle den kunna vara helt okej. Lisa som flytt Sverige efter ett havererat äktenskap, träffar den spanska änklingen Hector, tycke uppstår, lite förväxlingar, dans, musik, spansk kultur, mat och vin. Jag tror faktiskt att den skulle ha kunnat vara ganska charmig då.
Deckarbiten förstör dock totalt. Den är både extremt förutsägbart, jag insåg redan innan mittendelen av boken hur det hela låg till- samtidigt som den är extremt krystad och slutet var rena rama snyftsentimentaliteten.
Jag gillar ju annars när man blandar in historiska event i deckare, men dessa tillbakablickar till general Francos tid kändes enbart slarvigt och inte särskilt intressant.
Hela tiden jag hade den här boken i öronen så kunde jag inte låta bli att fundera över vad en författare som Ingrid Hedström hade kunnat briljera med en och samma historia. Det klarar inte Jungstedt av. Det ska gå fort fram genom berättelsen.
Även om den är extremt lättläst, så tror jag inte att jag hade orkat läsa den här boken för hand. Men under en intensiv tvättdag samt med alla andra av dagens göromål så gick det ändå bra att lyssna på den här boken. Och Jungstedt lyckas ju alltid sälja sina böcker, så den här boken kommer säkerligen också få en mängd läsare som kommer komma att älska den.
Personligen är detta ingenting som jag kan rekommendera.
Slutbetyg, en 2:a!

Betyg 2