ETT KILO SOCKER, Helena Trus 2019
Farmor glömmer aldrig priset på sitt liv skriver barnbarnet och författaren till denna berättelse. Att just ett kilo socker kunde räcka för att bli förrådd.
Cyla var den enda i familjen som överlevde förintelsen, på grund av att hon blev ”bortmotad” (så som hon kände det), från ghettot av sina föräldrar, de ville att en i familjen skulle överleva. Allt Cyla ville var att vara med sin familj, hon tog sig till och med tillbaka en gång, men blev övertalad att fly igen.
Cyla har levt hela livet med den skulden att hon överlevde, att vara en förintelseöverlevare är inte en välsignelse utan ett straff menar hon.
Att först genomleva ett arbetsläger, inte våga lämna det fast vakterna försvunnit, att sedan bli befriad av ryska soldater, de som en gång intagit hennes gata. Att inte ens efter att kriget var över känna sig trygg som jude i Polen. Var skulle de ta vägen, då många gränser var stängda. I Sverige hade de bara tänkt stanna några veckor, ett Sverige som både låtit tyska soldater passera genom landet och handlat med Nazityskland kändes inte så välkomnande. Men med goda vitsord från grannar och bekanta fick paret stanna permanent, något som berörde dem djupt.
Detta är en mycket berörande historia, det handlar om en människas upplevelser som varit mycket svåra, även då svåra att glömma. Cyla blev glömsk med åldern, men de hemska minnena hemsökte henne ändå.
De stora behållningen för mig är de samtal Helena fick med sin farmor, när hon äntligen började berätta. Hur också hennes familj blivit påverkad av det hennes farföräldrar upplevt och burit med sig, ett arv som går vidare.