Som jag längtat efter en ny psykologisk thriller av Inger Frimansson, som för mig står helt i en klass för sig själv när det kommer till svenska thrillers. Hennes språk är fenomenalt och orden känns så väl genomtänkta. Det finns en realism i hennes thrillers. Ingenting är svart eller vitt. Ingen människa är genomond eller genomgod. Och så hennes mästerliga, ibland nästan poetiska psykologiska prosa som genomtränger sidorna. Och med små enkla medel lyckas hon skapa riktigt nervpirrande berättelser.
Fågelbarnet är precis lika bra som hennes tidigare böcker och till skillnad från många andra svenska författare så finns det inget som helst förutsägbart här. Inte ens när boken närmar sig slutet så vet jag inte hur det hela kommer att sluta. Jag tycker mycket om Justine och de andra karaktärerna. Det här är den tredje fristående fortsättningen i serien om Justine. De två föregående böckerna: God natt min älskade (1998) och Skuggan i vattnet (2005) blev båda två utnämnda av svenska deckarakademin till Årets bästa svenska kriminalroman. Båda dessa böcker medverkar Justine och jag hoppas innerligt att Fågelbarnet också utses till årets bästa svenska kriminalroman.
Jag kan varmt rekommendera Fågelbarnet som är både spännande, engagerande, med fängslande karaktärer och ett fantastiskt språk.
Råttfångerskan (2009), Katten som inte dog (2000), Mörkerspår (2003) och De nakna kvinnornas ö (2002) är några andra exempel på mästerliga psykologiska thrillers skrivna av Inger Frimansson.
Toppbetyg!

Betyg 5