Där kräftorna sjunger av Delia Owens har jag varit riktigt nyfiken på ett tag. De flesta bokbloggar jag har sett har lovprisat den och den var ju ifjol vinnare av utmärkelsen Årets bok. Så jag önskade mig den i julklapp, och minsann fick jag den!
Och jag kan inget annat säga att det är en underbar bok. Det är gripande att följa den ensamma flickan Kya från barndom till vuxen ålder. Hennes upplevelse är att hon alltid blir lämnad. Lämnad av mamman, lämnad av syskonen, lämnad av fadern. När hon möter kärleken blir hon på nytt lämnad.
Men hon har vänner. Hon har fiskmåsarna och hon är omgiven av ett myller av liv i träsket. Det finns ingen med större kunskaper om våtmarkens växter och djur än hon. Det är dock ytterst få i omgivningen som förstår det.
Jag är ingen större vän av miljöskildringar i böcker. Ofta tycker jag att de skymmer historien. Men i Där kräftorna sjunger är de en mycket stor del av upplevelsen. Vem kunde väl ana att ett träsk kunde vara så intressant?
Detta är en bok som kommer att stanna kvar i mig. Har ni inte läst det, så gör det!