Käraste Herman av Maja Hagerman Norstedts

Efter att ha läst ”Stöld” av Ann-Helen Laestadius, kändes det som jag ville ha mer förkunskap om samernas liv, det här är verkligen ingen snygg sådan och jag förstår att det fortfarande skuggar deras historia.

Herman Lundborg var en man med många idéer, han var med och startade upp världens första statliga rasbiologiska institut i Uppsala 1922 och han blev dess första föreståndare, inriktningen skulle vara folkhälsan., men Lundborg förde det mer och mer in på rasfrågan. Han varnade för rasblandning och stödde öppet Hitler och Nazityskland, hade ett finger med även där.

Men om han levde som han lärde går att fundera över, han hade förhållanden med samekvinnor verkade det som och gifte sig till slut med Maria som var same och fick en son med henne, sonen ville Herman först gömma undan, men som han sedan tog hem, mycket på grund av Marias påtryckningar.

Innan Lundborg gav sig in på rasbiologin hade han funderingar över varför vissa blev sinnessjuka, var mer inne på det sociala perspektivet, men gick sedan över till arvsteorin. Hagerman beskriver honom som fanatisk och jag tänker att han måste haft en stor dragningskraft på människor, fick dem att göra obekväma saker. Det är svårt att förstå hur han fick med sig så många på sina idéer och undersökningar.

Maja Hagerman har lagt ner ett gediget arbete på denna bok , mycket av uppgifterna har hon fått fram av brev, då mycket genom brevväxlingen mellan Herman och hans fru Thyra, som mest fick sitta hemma och vänta och ta hand om de två sönerna.

Tänker till slut på hur viktig brevväxling varit för denna bok och många andra, en tidsdokumentation, hur blir det, kan vårt sätt att kommunicera få samma betydelse för historien

Betyg 3