"Den dag då de skulle döda honom steg Santiago Nasar upp halv sex på morgonen för att gå och möta fartyget som biskopen skulle komma med". Så börjar den bästa bok som skrivits.

Berättelsen om hedersmordet på den unge Santiago Nasar är en skimrande, rolig, tragisk och djupt rörande skröna om en kultur som är så olik vår egen och ändå har så många likheter.

Språket är dokumentärt och avskalat och på samma gång levande. Att García Márquez en gång varit journalist märks tydligt, men samtidigt finns de folkloristiska dragen i berättandet kvar. Boken väcker också funderingar om människors ansvar, tillfälligheternas spel och ödets oundviklighet. Med sina knappt 150 sidor är det en av de mest koncentrerade romaner som skrivits och det omkastade tidsförloppet är oerhört nyskapande.

Svagheter? Inga. Läser man boken på spanska är det bra att hålla i minnet att colombiansk slang inte alltid är så lätt att förstå. Men översättaren har gjort ett styvt jobb.

Ska du bara läsa en bok till i ditt liv bör det vara denna. Boken blev också en mycket sevärd film.

Betyg 5

En oerhört annorlunda bok som är läsvärd om man är ute efter en rörig bok som inte hör till den vanliga läsningen.
Det kan vara kul att jämföra med "vanliga" böcker, men trots allt har författaren vunnit nobelpriset i litteratur så det kan ju vara intressant och läsa i det fallet också.

Betyg 3

En historia berättad med en fantastiskt skruvad kronologi. Och allt faller till slut på plats.

Betyg 4

Boken handlar om mordet på den arabiskättade godsägarsonen Santiago Nasar. Redan på bokens första sida får läsaren reda på att Santiago ska dödas av bröderna Vicario. Han anklagas vara orsaken till att Vicarios syster (Angela) lämnas tillbaka till familjen under bröllopsnatten. Om han verkligen är det får man aldrig reda på. Berättelsen tilldrar sig i en by på den Colombianska atlantkusten. Som ofta i spanskspråkig litteratur är det ett myller av personer som skymtar förbi. Alla vet om att Santiago ska mördas, till början dock lite oklart varför. Boken handlar sedan om förberedelserna för mordet och hur rykten om det förebådande mordet sprids. Bokens berättare som var vän med Santiago och bodde i byn och har pusslat ihop berättelsen ett par decennier efter händelsen ägde rum med hjälp av domstolprotokoll och intervjuer med personer som var med. Boken avslutas med att beskriva hur mordet gick till men samtidigt är läsaren på ett tidigt stadium medveten om utgången. Genom att bygga på detaljer växer historien och håller lösaren intresserad.
Krönikan är ett berättarteknsikt mästerverk. Genialiskt hoppar författaren i tiden utan att det på något sätt blir rörigt för läsaren.

Betyg 5

Marquez skrev den här pärlan 1981 och fick nobelpris i litteratur 1982. Det är ovanligt sakligt och för tiden oväntat med omkastad kronologi. Som så ofta flagnar klassiker eftersom man läst så många plagiat, hur som helst var det stilbildande.

Läsvärdet idag är bra men gör inga djupa avtryck.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

KRÖNIKA OM ETT FÖREBÅDAT DÖDSFALL Gabriel García Márquez i översättning av Peter Landelius 1981
1982 tilldelades den colombianska författaren nobelpriset i litteratur med motiveringen, “för hans romaner och noveller där det fantastiska och det realistiska förenas i en rikt och sammansatt diktvärld, som speglar en kontinents liv och konflikter”.

Här kommer några av mina personliga funderingar om handlingen. Först och främst är titeln ett mycket smart drag att dra till sig uppmärksamhet.

Redan från början vet man att Santiago Nasar ska möta döden innan dagen är slut. Alla verkar veta det utom offret själv.

Tycker att ”Krönika om ett förebådat dödsfall ”är en fängslande men också förvirrande läsupplevelse, det målas upp en bild om ett förebådat dödsfall, men hela bilden får man först i slutet. Eller får man verkligen det, jag kände ändå tvivel. Det delas ut spår och vittnesmål, många röster kommer till tals och jag hade lite svårt att hålla reda på namnen på de olika personerna.

Handlingen, som kretsar kring Santiago Nasars oundvikliga död, väcker frågor, hur kunde hela samhället veta om vad som skulle hända utom offret. Jag kände stor osäkerhet om Nasar verkligen var den skyldige, skyddade Angela någon annan, och varför skyllde hon då speciellt på honom. Det kanske är just det som gör boken så tankeväckande.

Kanske det är många fler än själva utförarna av mordet som är medskyldiga, Angela och till slut då hela byn. En sorglig berättelse.

Betyg 3