Mytomanen är den tredje boken av Sofie Sarenbrant som jag läser och den andra som handlar om kriminalinspektör Emma Sköld. Emma Sköld var huvudperson i Avdelning 73. Den boken var i och för sig spännande, men jag var missnöjd med slutet, som jag tyckte var hophafsat.


Mytomanen har ett helt annat driv. Skickligt väver Sarenbrant en berättelse som i all sin grymhet inte känns osannolik. Det händer verkligen att ungdomar rånas på sina värdesaker av andra ungdomar, för att inte säga barn. Är det vad som har hänt här, eller döljer sig andra motiv bakom mordet på pojken?


Polisen tvingas arbeta med flera olika motivbilder och läsaren famlar i blindo, precis som det ska vara i en välskriven kriminalroman. Precis som i de båda böcker av Sarenbrant jag har läst tidigare, så arbetar författaren med korta kapitel och snabba scenskiften, vilket gör att romanen har ett högt tempo. Det gör Mytomanen till en mycket bra spänningsroman.


I den här boken är slutet väl genomarbetat. När jag har läst det sista kapitlet är allt självklart. Men först då, inte tidigare. Mytomanen av Sofie Sarenbrant känns som ett perfekt val för den som vill ha en pirrande spänningsroman att läsa under ljusa sommarkvällar.

Betyg 5

Emma Sköld är här igen!
Temat är bla barns våld mot barn.
Tempot är snabbt och rappt. Är lättläst och underhållande, bitvis spännande.
Bok nummer åtta.

Betyg 3