Osentimental, sorglig men också väldigt fin läsning som engagerar och berör. Jag lider med bokens huvudkaraktär, den åldrade och mycket ensamma, Signe (som om jag räknar i huvudet faktiskt inte är så gammal i dagens mått), samtidigt som jag också sympatiserar med sonen hennes och dennes flickvän och ibland drar jag även lite på mun när de mycket skilda generationsklyftorna kolliderar med dagens anno 1976 synsätt och den åldrade bondmorans från förr.
I en jättefin uppläsning av skådespelerskan Eva Stiberg. Jag läser mer än gärna fler böcker av Ingrid Andersson och kan därför varmt rekommendera den här boken.
Slutbetyg, en stark 4:a!

Betyg 4