Den här boken började bra, men sedan gick det utför.

I början av boken skriver författaren om gentrifieringen av Stockholm. De som bott i Liljeholmen och Gröndal trängs undan, för nu ska den kapitalstarka medelklassen ta över området. Det är en viktig politisk fråga att engagera sig i och det gläder mig att det tas upp i boken, men den glädjen falnar när jag upptäcker att utgivningschefen Niklas Leavy är just en av dessa kapitalstarka som flyttat till Gröndal.

Många gånger använder sig Leavy av ett uttrycksfullt blomstrande språk, men efter ett tag gör det mig trött. Det passar inte riktigt in i denna kioskdeckare.

Något annat som gör mig trött är att få följa den perversa kvinnliga huvudpersonens sadistiska sexlekar. Hon kontaktar män som hon binder och sedan piskar så att blodet skvätter. Kioskdeckare var ordet.

I baksidestexten sägs att det i hennes barndoms Värmland finns minnen hon helst inte vill bli påmind om. Okej, men det blir hon heller inte. Läsaren får inte veta vad detta är för några barndomsminnen. Hon har även ett synnerligen komplicerat förhållande till sin son, som inte vill ha kontakt med henne. Varför får vi inte veta.

Hur är det då med de bestialiska morden som boken ju ska handla om. De tycks vara utförda av en varulv. Ja ni läste rätt. En varulv!

När jag läst klart boken kan jag konstatera att mordfallen aldrig löstes. Istället var det gamla brott från 1980-talet som klarades upp. Men om polisen någonsin fick veta detta framgår inte.

På omslaget står att detta är första delen i serien Stockholm calling. Det ska alltså komma två delar till. Varför det?

Betyg 1