Fanny har haft en stormig ungdom, men nu är hon gift med Sten och de har en liten dotter. Så möter hon Love (vadå övertydligt...), en annan småbarnsförälder, och de blir snart attraherade av varann. De inleder ett förhållande och Fanny är säker, Love är mannen i hennes liv. Hon vill skiljas och gör det så småningom. Men Love velar, visst älskar han Fanny men vågar inte ta steget att lämna familjen. De bryter med varann, och återförenas, gång på gång. Förhållandet pendlar mellan förtvivlan, svartsjuka, svek, himlastormande lycka och het erotik. Men Fanny är en tuff bitch som vet vad hon vill och ser till att få det också...

Det här är en tunn bok, korta rapsodiska kapitel med mycket dialog. Handlingen hoppar snabbt framåt i ett svindlande tempo, avskalat och nästan för enkelt. Men det passar mig bra, jag blir bara irriterad på utsvävningar och detaljer. Däremot är karaktärerna lite väl skissartade och vaga, det är bara Fanny man får en bild av. Inget för buskablyga, utan en mycket erotisk roman med klar feministisk prägel. Titeln anspelar på precis det vi tror, och ifall någon missade det är ju "fanny" ett engelskt slangord för samma sak.

Det finns också en del kul repliker och vassa iakttagelser. ett exempel: "Kvinnor blir ofta vackrare när de fått barn fast på ett annat sätt. De får en ny stolthet och sträcker på sig trots hängtuttar. Småbarnspappor ser ofta lite kuvade ut. De börjar stå lite hukande. En trött böj-rygg liksom."
Typiskt feministiskt pep-talk tänkte jag. Men så funderade jag lite. Katten också om det inte stämmer! Att kvinor blir vackrare när de blir lite äldre har jag alltid tyckt, men visst ser småbarnspappor lite trött böj-rygg-kuvade ut....Det gällde ju inte mig förstås, på den tiden det begav sig:)
Däremot är avsnittet där Fanny raggar upp en stöddig typ på en fest och har sex med honom men lämnar honom otillfredsställd när hon har fått sin orgasm en riktig mumsbit för feminister. Annars tror jag inte de gillar boken, hjältinnan är alldeles för glad i sex och ironin är ganska subtil.....

Betyg 3

En sådan härlig liten tunn bok på enbart lite drygt 100 sidor. En erotisk relationsroman med såväl allvar som massor av humor. Karaktärerna känns realistiska, boken är välskriven och oförutsägbar och det är svårt att inte sträckläsa den eftersom tempot är mycket högt. Så har jag också uppskattat alla de böcker som jag tidigare har läst av Charlotta Von Zweigbergk! Synd bara att den inte var längre!
Kan varmt rekommenderas av mig!
Toppbetyg!

Betyg 5