Den andra boken om domaren tillika psykopaten, Suzanne Eriks och hennes väninna, mördarprästen, Jessica. Precis som i den första boken, "Domaren" så är det här en mycket välskriven och underhållande thriller om en galen kvinna och hennes medbrottsling som tar lagen i egna händer och mördar folk som hon inte anser att samhället har någon som helst användning för. Den är skriven med glimten i ögat och Dag Öhrlund lyckas med van hand att kombinera en samhällskritisk roman med en spännande thriller med mycket inslag av svart humor. Jag ser mycket fram emot fler kommande böcker med Suzanne och Jessica. För det är nästan så att jag till och från kan tycka trots det makabra och hemska, att det nästan lite behövs en sådan som Suzanne. Åtminstone i fantasin.
Som vanligt i en fenomenal uppläsning av Anna Maria Käll.
Slutbetyg, en 4:a! Kan varmt rekommenderas av mig, men man bör ha läst "Domaren" först innan man påbörjar "Den yttersta rättvisan."

Betyg 4

Det här var en logisk fortsättning på Domaren. Det är samma stil, lättläst med korta kapitel, måttligt underhållande, föga trovärdigt. Man blir dock smått beroende av berättelsen som går smidigt på räls med bra flyt. Av slutet att döma är en fortsättning också att vänta.

Betyg 3

Hovrättsdomaren Suzanne Eriks är en tvättäkta psykopat. Utan vidare avlivar hon personer som stör henne, eller kriminella som hon anser inte fått tillräckligt hårda straff. Till sin hjälp har hon sin väninna, prästen Jessica. Men Jessica vill inte längre vara med, dock har Suzanne ett antal hållhakar på henne efter tidigare insatser. Suzanne funderar på att lösa problemet Jessica på det vanliga sättet, men behöver henne trots att hon ofta klantar sig. Suzanne bli alltmer otålig, saneringen av samhällets fiender går alldeles för sakta, hon börjar slarva och till råga på allt dyker den skicklige kommissarien Ewert Truut upp i hennes bekantskapskrets...

En deckarserie som påstås vara underhållande men då undrar jag vilken humor man har? På lite mer än 300 sidor mördar Suzanne åtta personer, varav mer än hälften helt oskyldiga, och i förbifarten skadar hon några svårt. Skitkul... Visst är det ovanligt med en kvinnlig psykopat men som samhället ser ut idag klarar vi oss utmärkt utan den "underhållning" som innebär mord på oskyldiga personer. För det sker hela tiden mord på vanliga människor som inte gjort något annat än att ha varit på fel plats vid fel tillfälle. Jag trodde att boken skulle handla om att ta rättvisa i egna händer och döda grova brottslingar som på något sätt slingrat sig undan rättvisan. Men icke och det var ett misslyckat lån.

Finns det öht bra deckare idag?

Betyg 1