Pojken som följde med sin far till Auschwitz är en stark bok, som jag fick i Fars Dags-present av min äldsta dotter. Visst har jag läst böcker som handlat om det outsägliga lidandet för i första hand judarna, men även andra grupper som inte uppfyllde Hitlers måttstockar för det nya "rena" Tredje Riket; senast Führerns barnmorska. Men ofta handlar det då om skönlitterära verk, som vill skapa en i och för sig bra och inte sällan gripande historia, men där många av karaktärerna är uppdiktade.

Det som gör denna bok speciell är att det är en sann berättelse. Gustav Kleinmann och hans son Fritz har verkligen funnits och det är Gustavs dagbok och Fritz' egen berättelse i en bok han skrev, som är grund för boken. Dronfield har lagt ner ett mycket stort arbete med att läsa handlingar i arkiv för att få allt så korrekt som möjligt. Enbart det faktum att boken har 502 fotnoter visar väl hur grundligt han har gått till väga.

Det är en vidrig historia som berättas. Författaren döljer inget, utan berättar om de ofattbara grymheter som koncentrationslägrens fångar utsattes för. Men detta ska inte avskräcka någon. Detta är en mycket bra bok, som jag måste rekommendera. Den ger en klarare bild av vad som hände dem som nazisterna ville rensa bort - judar, zigenare, homosexuella, politiskt oliktänkande - än någon bok jag tidigare läst.

Betyg 5

Gustav och hans son Fritz grips av SS och sänds tillsammans med hundratals andra judar till Buchenwald. Gustav förflyttas senare till dödslägret Auschwitz. Fritz vägrar att lämna hans sida.
Detta är Gustavs historia om förintelsens fasor och grymhet. Den är baserad på hans dagbok som fördes i hemlighet och författarens grävande i historiska arkiv.
Som alla överlevnadsskildringar från förintelsen är det en viktig bok innehållande ofattbar ondska.

Betyg 3