Det här är den fjärde boken som jag läser av gotlandsförfattarna tillika systrarna, Lena Wesström och Carina Eriksson. Jag har tidigare läst: Mörk gryning över Ljugarn (2015), Exil; Björke (2017) och Det sjuka arvet (2019). Jag har tidigare också läst: Under kristallernas vita täcke (2015), enbart skriven av Lena Wesström.
Precis som föregående böcker så tycker jag att systrarna har på ett snyggt och lättläst sätt skapat sig sin alldeles egen genre inom myslitteratursfaktorn. En genre som inte många författare skriver inom.
Medan jag läser Dunkelt förebud som utspelar sig på 70-talet så börjar jag med ens att associera till Jenny Berthelius och hennes utmärkta 70-tals thrillers. Och det är i mitt tycke en väldigt bra jämförelse. Den mysfaktor som Berthelius var mästare på att skapa, lyckas även systrarna Wesström/Eriksson att infinna i läsaren.
Och det är så skönt att få läsa en deckare med ett härligt persongalleri, lagom spännande intrig och dessutom utan att det blir någon som helst polisdeckare, en genre jag är så innerligt trött på.
Jag tycker att det här var en alldeles utmärkt deckare som sticker ut från mängden, som är lättläst och som engagerar läsaren från början till slut. Jag kan absolut rekommendera den här boken liksom författarduons tidigare verk.
Toppbetyg!

Betyg 5