Lotte Bok är en engagerad föreläsare i dramatik på Konsthögskolan i Oslo. Hon vill ge eleverna något mer, lära dem att se, reflektera och ta ställning, inte bara utföra den uppgift regissören ger dem.
Så dyker sistaårsstudenten Tage Busk upp och ber henne medverka i hans konstprojekt, som går ut på att filma några lärare i klassrummet och utanför. Lotte tackar motvilligt ja, som lärare ska hon ju uppmuntra elevers initiativ. Hon tycker det känns både meningslöst och irriterande att ha Tages kamera i ansiktet hela tiden, men fogar sig och och låter honom även ta om någon scen när den inte blir bra. Med tiden blir hon mer intresserad, både av hur hon tar sig ut och vad han vill ha ut av filmandet. Men det slutar inte bra och hon tvingas konfrontera en bild av sig själv hon bara motvilligt känns vid. Hon är lurad men har hon verkligen gjort något fel?

Ibland dyker frågan upp om man ska tvinga sig att läsa ut tråkiga böcker eller droppa dem. Jag och de flesta förespråkar det senare alternativet, läsning ska vara lustfyllt. Men med Lärarinnans sång frångick jag mina principer. Den var väldigt tråkig i början, inget hände, Lotte undervisade, blev filmad, plockade svamp och mailade med dottern i Australien. Inte ens en liten kärlekshistoria med Tage blev det... Jag var SÅ nära att lägga av men tänkte att "så dålig kan inte hela boken vara", med en så känd författare som Vigdis Hjort som kreatör. Och mycket riktigt, efter en (onödigt) lång transportsträcka tar det sig. Lotte, en typisk 50+ kvinna, en duktig flicka som väljer bort män, vet bäst och är sig själv nog, tvingas skärskåda sig själv och sitt liv, både som lärare och privatperson.

Men jag förstår ändå inte vad författaren vill säga? Är hon kritisk mot Lotte som person och som kvinna, ungefär som manliga författare brukar vara mot sin protagonist alter egon? Eller är det tvärtom, är målet pretentiösa och självupptagna kulturpersoner som Tage Bast och de som hyllar dem och deras falskhet? Lottes undervisningsmetoder ifrågasätts, men jag tycker tvärtom att hon är en driven och kunnig person på rätt plats just när det gäller att undervisa dramaelever. Medan eleverna framstår, inte som offer, utan som lättkränkta, söndercurlade och tämligen olämpliga blivande skådespelare. Pärlor för svin, typ...

Antar att min osäkerhet är ett tecken på att författaren lyckats! Det som Lotte kommer fram till är i princip att hon är privilegierad och har bristfällig moral, Men hon är inte värre än de flesta och har ingen anledning att gå med tagelskjorta. Hon flyr för att kompensera sina brister, men men det känns tillrättalagt och lite flummigt, med några drömsekvenser vi kunde varit utan.
En trots den sega starten läsvärd bok som väcker tankar, det är gott nog. På köpet får vi en sammanfattning och analys av några av Berthold Brechts verk, ren allmänbildning som i alla fall jag uppskattar mycket.

Betyg 3