På 80-talet var Frank en uppburen pudelrockare, frontfigur och i centrum för allas uppmärksamhet, inte minst kvinnors. Nu lever han ett isolerat liv som kvinnoföraktande porrunkare, hankar sig fram på bidrag och genom att sälja en och annan tavla. Relationer skyr han som pesten och det enda som är starkare än hans kvinnohat är hans självförakt. Så får han kontakt med Sigrid, en journalist som vill skriva om Frank och hans konst. Motvilligt ställer han upp men är noga med att hålla distans till henne. Men hon vill mer och det hela tar en ända med förskräckelse...
Det är inte varje dag men får läsa ett så inträngande och närgånget mansporträtt skrivit av en kvinna. Bara det i sig gör boken intressant, och författarens språk och hennes sätt att formulera Franks tankar gör att boken håller hög litterär klass. Hennes syn på mäns och kvinnors relationer och vad porrkonsumtion gör med människor liknar inget annat jag läst. Det är både nyskapande och gammalmoraliskt. Som man har jag svårt för Frank, jag tycker inte om honom och det finns noll igenkänning i hans beteende och syn på kvinnor. Han stämmer inte heller med den idag vedertagna bilden av en kvinnohatare, en ensam och frustrerad oskuld som inte får till det med kvinnor och anklagar dem för det. Frank har själv valt ensamheten och tvingas snarare värja sig mot kvinnor än att söka kontakt med dem. Den motbilden är nyttig tror jag.
Bokens svaghet är att jag inte förstår vad Franks sexualskräck och kvinnohat grundar sig på. Han har visserligen ett spänt förhållande till sin mamma, men det är inget unikt. Det bör också påpekas att det inte förekommer något fysiskt våld från Franks sida, ovanligt i den litteratur som behandlar kvinnoförakt.
Frank är författarens debutroman och den är utgiven på det lilla förlaget ekström&garay. Den saknas sålunda på de flesta bibliotek men finns att köpa på AdLibris och Bokus, ett inköp som jag rekommenderar för den som är sugen på en mycket annorlunda relationsroman!