I den röda bussen Bravo bor en stor familj. Det är mamma och pappa och 20 barn. Alla barnen är tvillingpar. Och varje tvillingpar spelar ett och samma musikinstrument. Det råkar vara en musikalisk familj. Alla barnen spelar utom Knips och Knops. De är för små för att förstå sig på musik. Däremot brukar de hitta på bus med de andra barnens musikinstrument. Strängarna på en gitarr kan till exempel vara bra att använda som sträng till en pilbåge. Och en trumma kan man alltid skära ett hål i, för att sedan krypa in i och se efter om det är någon som bor där. Men när alla spelar olika melodier låter det inte vackert. Tur då att pappan kan hålla ordning. Jag känner igen Lennart Hellsings sätt att leka med ord. Framför allt då vad de kan rimma på. Och det är just dessa rimord som gör berättelsen så lustig som den är.