En bok av Leif Panduro som handlar om den medelålders småstadsläkaren som är lyckligt gift, men som också har en älskarinna, med vilken han mest diskuterar. Hustrun får reda på detta, och lämnar maken utan dröjsmål. I och med hustruns flykt har han inte längre behov av älskarinnan. Och blir därför ensam.

Efter en period kommer han i kontakt med en ung kvinna som är sinnessjuk. Det ena leder till det andra, och i vanlig ordning handlar boken om gränsdragningen mellan det friska och det sjuka.

Jag gillade framför allt tonen i boken. Det finns sälta, men boken känns trots detta ganska hoppfull. Och som alltid är Leif Panduro läsvärd.

Betyg 3