Jag älskade Drottningen vänder blad och jag har dessutom följt Alan Bennetts: Talking heads på brittisk tv och njutit av dessa underbara berättelser framförda av några av Storbritanniens allra mest lysande aktriser såsom: Patricia Routledge, Prunella Scales, Maggie Smith, Thora Hird och Julie Walters.
Därför måste jag nog ändå säga att dessa två långnoveller gjorde mig ganska så besviken. De är välskrivna som vanligt med Bennett och där finns vissa små underfundiga sidospår, men jag blev ändå ganska så besviken faktiskt. Det största problemet är att dessa noveller ska utspela sig under 2010-talet, och det känns som om de var skrivna på tidigt 70-tal. De känns inte realistiska utan omoderna och konservativa. Hade samma skrivits av honom på tidigt 70-tal hade jag kanske uppskattat de mer, nu blir jag mest irriterad över hur extremt konservativa åsikter karaktärerna som inte ens är särskilt gamla- har till mycket som känns som helt moderna idéer. Nej, dessa två noveller lämnar mig faktiskt ganska sval.
Bra uppläsare däremot.
Slutbetyg, en 2:a!

Betyg 2