USA 1940-tal. Efter att ha blivit relegerad från internatskolan förvisas den 19-åriga Vivian Morris till sin faster i New York. Denne driver en liten teater med ekonomiska problem och har egentligen inte råd med Vivian. Men det visar sig att Vivian är typ världens bästa sömmerska trots sin ringa ålder och blir väldigt uppskattad av teaterfolket. Dock börjar hon festa hårt och ställer till det för sig igen, såpass att hon tvingas lämna stan. Men hon slickar såren och efter en tid är hon tillbaka...
Kvinnornas stad är också kvinnornas bok, lovorden haglar i de flesta recensioner skrivna av kvinnor. Man ser teaterfolket som frigjorda kvinnor som är före sin tid och Vivian är den skickliga yrrkeskvinnan, självständig, vass, framgångsrik, med många älskare men skyr fasta relationer. Jag suckar och gäspar, ännu en pepp-bok för kvinnor i feelgoodgenren, mycket kläder, smink och mode. Det hurtiga språket blir bara jobbigt. Det enda som är bra - tycker jag alltså - är den hatiska attityden till krig och militärism som författaren ger uttryck för. Det behövs verkligen i dessa krigshetsande kanonkramardagar.