Ett äldre par åker till Italien tillsammans med de tre vuxna barnen och deras familjer för att fira faderns 70-årsdag. Där släpper de bomben, de ska skiljas efter 40 års äktenskap. Alla blir chockade, ingen hade anat något. Men föräldrarna är överens och separerar i all sämja. För barnen har familjen varit ett naturligt centrum, det stabila i en föränderlig värld. Nu rycks mattan undan för dem. Äldsta dottern Liv tar särskilt illa vid sig och det som hänt påverkar också hennes egen relation negativt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om denna norska relationsroman, jag föredrar berättelser om kärleksrelationer men här står syskonrelationer och förhållandet mellan vuxna barn och föräldrarna i centrum. Jag har själv inga erfarenheter av skilsmässor varken i släkten eller i närmaste vänkretsen, men jag tycker att Liv överreagerar. Den delen är lite seg, i övrigt känns boken realistisk och trovärdig. Vi får även följa de andra syskonen, Ellen och Håkon, och deras förhållanden under några år. De tre är jag-personen i varsin del av romanen, ett bra grepp som gör berättelsen mer levande och spänstig. Och romanen gör skäl för sitt namn, det är så moderna familjer fungerar. Eller...?

Betyg 3