Barnbruden var faktiskt en jätte bra bok. Spänning, kärlek, allt det där. Verkligt underhållade. Sedan har jag inte heller läst någon roman om medeltiden förr. Boken utspelar sig på 1100-talet. Jag kan nästan inte tro på vare sig 1100-talet eller medltiden. Det är så långt borta. Världen kan omöjligen ha varit så annorlunda. 1800-talet kan man ännu tro på, men medeltiden är faktiskt så overklig att den inte kan ha existerat. (Not seriously seriously.) En massa riddare o lords o ladys liksom. Så var det även i boken. Chadwick kanske lyckades göra medeltiden mera verklig. Omgivningen/omständigheterna var annorlunda, men människorna var det definitivt inte. Styrkan i Barnbruden var just personerna. Jag helt änklet älskade Judith, huvudpersonen. Hon är en sådan som man älskar att läsa om och vill vara. Någon som man kan beudra. Modig, kvick, står på sig, självsäker framför allt... osv. Sen gillade jag också Judiths och Guyons relation...
All in all väldigt underhållade och inte alls dumt.