Jag hade verkligen extremt låga förväntningar när jag började lyssna på denna bok. Jag hade lagt märke till den redan för flera år sedan men aldrig kommit mig för att läsa den. Nu när Olga Tokarczuk fick nobelpriset i litteratur så såg jag hur man låtit lägga upp radioföljetongen som sändes för ett antal år sedan, laddade ner den och började lyssna. Jag brukar aldrig tilltalas av nobelpristagare i litteratur, men helt otroligt nog så fastnade jag för denna mycket udda sagoliknande deckare med den mycket charmiga enstöringen Janina som älskar djur och för djurens talan- i huvudrollen. Människor är hon inte lika förtjust i. Efter några avsnitt så hade jag otroligt svårt att lägga den här boken ifrån mig. Språket, karaktärerna, kulturen är verkligen förträffligt. För att inte glömma bort humorn, den här är faktiskt riktigt humoristisk till och från. Jag tyckte verkligen att den här udda romanen var suverän, den östeuropeiska musiken som spelades slutet av varje avsnitt på följetongen passade perfekt och uppläsaren, Gunilla Abrahamsson läste suveränt. Min första nobelpristagare som jag faktiskt tyckte om. Jag läser mer än gärna fler böcker av polska Olga Tokarczuk och kan dessutom varmt rekommendera den här romanen som ju faktiskt också är något av en udda och humoristisk deckare.
Toppbetyg!

Betyg 5

Intressant roman med nästan hypnotisk kraft där djuren intar en central plats i handlingarnas mönster. Janina är en stor djurälskare och förstår inte jägarnas tjusning över allt dödande av djur. Men en dag skipas rättvisa. Berättelsen beskriver flera intressanta personligheter som lever i den lilla byn. Jag tyckte boken var bra med det oväntade slutet.

Betyg 4

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk liknar nog inget annat jag har läst. Och det ska det kanske inte, när det är en bok av en nobelpristagare.

Vi följer den märkliga Janina Duszejko, som upprörs över att djur dödas. Att någon kan skjuta ett rådjur är något som hon inte kan förstå. Men det mesta som händer här i världen är förutbestämt enligt henne. Hon undersöker hur planeterna och stjärnorna förhåller sig till varandra och kan där se hur en människas liv kommer att bli och även hur hon kommer att dö.

När ett antal märkliga dödsfall sker i trakten har Janina snart kommit på vad som ligger bakom. Hon använder inte bara astrologin utan ser även att det finns djurspår där någon har mördats. Eftersom de döda är jägare och pälshandlare har hon snart bilden klar för sig. Det är djuren som hämnas. Hon skriver till polismyndigheten och berättar vad hon kommit fram till, men ingen vill tro henne.

Som en parallell berättelse följer vi hur Janina och en god vän till henne översätter William Blakes verk och varje kapitel börjar med ett kort Blakecitat. Om jag förstod allt rätt är även bokens titel ett citat från ett av Blakes verk.

I boken finns ett antal ledtrådar som ger svaret på vad som har hänt de döda männen, men det är nog fler än jag som inte lagt märke till dem förrän författaren ger oss upplösningen.

Boken är faktiskt riktigt underhållande, vilket jag inte hade förväntat mig. Språket är mycket bra, och detta kan översättaren Jan Henrik Swahn ta åt sig äran av. En hel del idiomatiska uttryck dyker upp, och jag blir lite nyfiken på vad den polska förlagan säger.

Betyg 4

I en liten by på polska landsbygden, nära gränsen till Tjeckien, lever Janina Duszejko. Hon har varit broingenjör, jobbar nu deltid som lärarinna men ägnar mesta tiden till att se till grannarnas vintertomma hus och bekymra sig över alla vilda djur som hon tror hotas av jägare. Dessutom ställer hon horoskop och hjälper en bekant att översätta dikter av William Blake. (Bokens titel är tagen från en dikt av Blake). Men lugnet störs av flera mystiska dödsfall där personerna har det gemensamt att de är jägare och att de ogillas av Duszejko. Polisen blir intresserad men ser henne mer som en kuf än som en misstänkt. Hon i sin tur störs av att de inte ser det självklara mönstret, det är djur som hämnas mot onda människor. Spåren i snön samt stjärnor och planeters placering i zodiaken säger allt...

En nobelprisad skröna av Polens just nu mest kända författare. Men kan också se boken som djurrättsaktivisternas våta dröm, deras motsvarighet till pornografi. Själv är jag inte lika imponerad utan ser en ensam och förvirrad kvinna som förlorat det hon älskade mest. Inte heller uppskattar jag de astrologiska utvikningarna även om de ger en viktig pusselbit till varför det blir som det blir.

Däremot är berättelsen väldigt välskriven och annorlunda och även jag kapitulerar för Tokarczuks språk, tekniska briljans och populärkulturella referenser. Karaktärerna är alla lite udda, både humor och vass ironi blandas med det mörka. Som när Rödluvan och vargen går på maskeradbal...
Författaren har också valt att inleda vissa ord med versaler även mitt i meningar, en teknik som här fungerar förvånansvärt bra. Det påminner mig om en bekant på nätet som också hade vanan att stoppa in versaler lite här och där (Ulrica du vet vem!) men då var det mest störande.

Sammantaget högt betyg för teknik, budskapet köper jag inte.

Betyg 3