Justine lever ett lugnt liv i Paris med man och två barn. Men så händer det ofattbara, hennes son Malcolm blir påkörd vid ett övergångsställe och svårt skadad. Bilföraren stannar inte utan kör vidare i sin mockafärgade Mercedes. Medan sonen sjunker allt djupare ner i koma verkar polisutredningen avstanna. Den förtvivlade Justine beslutar sig för att själv försöka spåra upp den skyldige, mot sin makes vilja. Han tycker att hon behövs vid Malcolms sida och att polisen ska sköta utredningen. Men Justine får upp ett spår och jakten för henne bort från Paris. Dock sviker modet henne, hon agerar irrationellt och den skyldige verkar förbli okänd, samtidigt som Malcolms tillstånd går in i ett avgörande skede...
de Rosnay kombinerar relationsdramat med psykologisk spänning på ett förtjänstfullt sätt. Boken är utan våld men ändå obehaglig då läsaren lider med Justine vars värld har rasat. Så fruktansvärt att som förälder bara tvingas vänta, ska Malcolm vakna och i så fall i vilket skick, eller kommer han att avlida? Justine och hennes man hanterar sorgen olika och äktenskapet är i gungning. Även om Justine gör fel som spanar på egen hand och därmed riskerar att varna förövaren måste man förstå henne. Ovissheten håller på att knäcka henne, hon måste göra något för att behålla förståndet.
Jag kan ha fel men vill minnas att författaren varit i samma situation som Justine, med ett barn på sjukhus i ett livshotande tillstånd. Den delen av romaner känns väldigt nära och läsaren lider med familjen. Mindre bra är Justines handlingar när hon närmar sig den misstänkte, de känns inte helt trovärdiga. Men en klart läsvärd roman, dock inte riktigt på samma nivå som hennes bästa.