I början tyckte jag faktiskt att det här var en riktigt bra och engagerande deckare med intressanta karaktärer. Yes, tänkte jag nästan. Ingen polisdeckare, äntligen! Men så inträder med ens poliserna. Jag fortsatte att lyssna. Det finns bra polisdeckare även om genren som sådan är så uttjatad för mig. Tyvärr blir det mycket riktigt också tråkigt. Riktigt ordentligt tråkigt. Synd att inte Sven Sörmark fortsatte med bilden av psykologisk deckare, för början var faktiskt riktigt bra.
Okej uppläsare, men ingen favorit.
Slutbetyg, en 2:a!