Det stora könsexperimentet David Eberhard 2018 Bladh by Bladh AB
”Arbetsfördelningen måste ske efter kunskap och skicklighet, inte efter kön. Visar en kvinna att hon kan styra ett samhälle, så låt henne göra det. Visar en man att han bara duger till att diska tallrikar, så låt honom då göra det arbete som naturen har bestämt för hans del.”
Platon (427 f Kr-348 f Kr)
David Eberhard anser att det pågår könsexperiment i jämlikhetens namn på våra förskolor och skolor och att det gör mer skada än nytta. Man har helt valt bort biologin och tror att skillnaden mellan könen bara beror på könsmaktsordningen. Det försvårar jämställdheten och det pratas mer om jämställdhet utifrån utfall istället för möjligheter, alla har samma möjligheter i Sverige anser författaren. Det finns en paradox att fundera över, det verkar som att ju mer jämställt ett samhälle blir, desto mer väljer män traditionellt manliga yrken och kvinnor de som traditionellt är kvinnliga (Jordan B Peterson). Något att fundera över.
Genom forskning så vet man att 50 % beror på biologi och 50 % miljö, den miljö vi växer upp i som inte bara behöver vara våra föräldrar utan allt vi blir utsatta för. David menar att barn inte automatiskt tar efter sina föräldrar utan mer sina kamrater.
På gruppnivå är könen olika, man kan tom se det redan några dagar efter födseln. Det är skillnad på manligt och kvinnligt beteende, de biologiska faktorerna spelar stor roll varför vi beter oss som vi gör, men det är viktigt att vi förstår att vi alla är individer som i sin tur också kan delas in i olika grupperingar. Mäns och kvinnors hjärnor fungerar olika (på gruppnivå), de ser även olika ut. Man har sett att pojkar som grupp är mer tävlingsinriktade än flickor,, därför missgynnas pojkar av dagens betygssystem. Män är mer sakfokuserade, mindre empatiska, kvinnor är mer personfokuserade, mer igenkännande, har mer ångest och oro, ändå är det så att män är överrepresenterade när det gäller självmord. Allt detta är på gruppnivå som Eberhard är så noga med att påpeka.
Mycket tas upp i denna bok, t.ex. att man i Kanada infört en lagstiftning som innebär att man bara får tilltala andra med det pronomen som de själva valt, alltså inte kvinna eller man utan människa, person, hen, allt för att neutralisera. Den delstatslagen vägrar Jordan B Peterson att acceptera, vilket har resulterat i att hans föredrag störs av människor som inte vill att han ska komma till tals, de skriker och blåser i tutor. I Sverige blev jämställdhetsdebattören Per Ström utsatt för hat och hot när han med fakta ville diskutera ämnet jämställdhet. David skriver att Ström var saklig och påläst, men det som var mot honom var hans utseende och att han genom sitt formella sätt att uttrycka fick en töntstämpel.
2018 infördes svenska förskolor regler att det inte ska förekomma slentrianmässig könsuppdelning. Könsneutrala begrepp som barn och elever ska användas i stället för flickor och pojkar och föräldrar rekommenderas att inte kalla sig mamma och pappa, utan förälder.
Så har vi det här med mäns våld mot kvinnor, ska alla män känna skuld för det, det tycker inte jag och det gör inte Eberhard heller. Han skriver att det självklart finns män som regelbundet skadar kvinnor, det kan till viss del bero på att det till stor del utförs av psykopater och det är nästan bara män som är psykopater. 1 % av männen är psykopater, det är alltså så att 99 % inte är det. Sedan är det inte så att man behöver vara psykopat för att bruka våld, men de är överrepresenterade. Av alla våldsbrott som förekommer så är det 3% av befolkningen som utför dem, alltså 97 % av männen är inte våldsmän.( finns våldsamma kvinnor också, men av förklarliga skäl åstadkommer de inte lika mycket skada och anmäls inte lika frekvent) Här ser vi vad det negativa slår över på alla män, men en normalbegåvad människa borde förstå att man inte kan klandra alla män för vad några individer håller på med. Utan att för den delen förminska de som blir utsatta. (min egen reflektion).
Svensk litteratur ska bara få statligt stöd om den handlar om rätt saker har vår dåvarande kulturminister Alice Bah Kuhnke bestämt, staten ska alltså bestämma vad vår litteratur ska handla om, antar att det samma gäller film. Det är för övrigt vad Stina Oscarsson pratar om med Navid Modori i podcasten” Hur kan vi”.
Det är i det närmaste omöjligt att recensera denna faktaspäckade bok, det är så mycket som behöver komma fram i ljuset. David visar att allt han skriver har bäring genom hänvisning till de källor han hämtat fakta från. Eberhard har sitt eget raljerande sätt att uttrycka sig och många saker han tar upp kan då verka i det närmaste komiska, fast mycket av det är faktiskt komiskt i sig själv, anser jag. Varför ämnet är så känsligt att diskutera kan man verkligen fråga sig och vad vinner könen på att motarbeta varandra. Som diskussionen går nu ska vi ju inte lägga så mycket vikt på kön, vi kan vara vad vi vill, ändå känns det som om det diskuteras mer än någonsin. Men som alltid är det de som skriker mest som driver debatten, därför behövs sådana som David Eberhard och andra röster som sätter lite balans. Men viktigaste av allt, vi kan tänka själva.