Utdrag ur boken:
Nästa station var magen. Jag gick till magspecialister och åt provmåltider och svalde gummisslangar med tårarna sprutande ur ögonen. Vidare till hjärnspecialister och sedan slutligen till min första psykiater.
Det är ett steg man inte gärna tar. Det kan gå an att lida av något speciellt, som sjukdomsspecialister ofta gör, men det är inte bra att lida av något själsligt fel. Min första specialist såg ut som en stor apa. Han höll till i källaren på det sjukhus, där han var överläkare bland bubblande kloakledningar i ett stort mörkt rum. Som ett svagt ackompanjemang hörde man klagoljuden från de sjuka ovanpå. En man låg och skrek NEJ, NEJ, NEJ, och en kvinna snyftade monotont.