Jag kan varmt rekommendera boken till alla er som älskar chicklit böcker, jag tycker dock personligen inte alls om den bokgenren. För mig pendlar boken mellan en 2:a och en 3:a. Den är välskriven och jag tycker genast om Pauline och hennes familj som är beskriven med värme och kärlek. Jag tycker om beskrivningarna om Östermalm och bäst tyckte jag om när Pauline åkte ner till sina föräldrar i Nice. Det var många år sedan jag var där men jag fick ett antal minnesfragment från gallerian Lafayette och så från Monte Carlo. Personligen hade gärna författaren fått skriva mer från Rivieran. Det största problemet jag har med den här boken bortsett från genre är att jag tycker att den är handlingsfattig. Paulines lägenhetsjakt, för att inte tala om fallet med den unga man hon försvarar i sitt arbete som jurist, förde inte direkt boken framåt. Och sedan helt plötsligt slängs ett mord in i bilden och...
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Boken är lättlyssnad och Ellen Jelinek som jag aldrig tidigare haft i öronen gjorde ett bra jobb som uppläsare. Som jag tidigare skrivit så tyckte jag om huvudkaraktären och hennes fina förhållande med föräldrar och mormor, ändå passade inte den här boken mig i det långa loppet.
Men alla ni som älskar chicklit, kommer att älska den här boken som ju faktiskt är, en chicklit-deckare. Åtminstone skulle jag kalla den för det.
Slutbetyg, en stark 2:a!, från en gammal bitterkärring vid namn B.

Betyg 2