Jag kan inte sluta tänka på hur det skulle vara att få träffa de stora människorna, med " de stora människorna" menar jag de som gjort sig ihågkomna för sina unika egenskaper.
en av dessa är leonardo da vinci, leonardo da vinci finns alltid bland mina idoler, men fjodor dostojevskij är en annan av mina idoler.....
I detta sitt sista men fullkomligt till skyarna höjda verk har Fjodor visat ännu en gång sin skicklighet att sammanföra och binda ihop ett antal människors öden på det mest unika sätt som bara fjodor är kapabel till........han och ingen annan är skyldig ...
det som enligt mig utgör det bästa ur detta verk, denna förträffliga roman är filosofin, känslorna, psykologin, tron och sist men absolut inte minst det språkliga uppbyggandet av romanen.....
bara en person kan beskriva och skildra en människas innersta tankar, utan att röra till det för läsaren och det är ingen annan än fjodor....detta gör att läsaren kan ta sig igenom dessa 840 sidor, som annars inte skulle vara det lättaste för en läsare.
trots att det är så många namn som dyker upp medans läsaren tar sig an dessa sidor och förflyttar sig framåt så är det ingen tvekan om att man har koll på alla dessa namnen, för att inte nämna de viktigaste personerna.........
fjodor karamazov och dennes 3 söner ( 4 söner ) kämpar emot varandra. Fadern brydde sig inte det minsta om sina barn, och när deras mödrar dog, ( 3 olika mödrar ) hade de fyra ynlingarna, övergavs barnen av pappan, men när de känner sig mogna för att konfrontera fadern återvänder de allihop, och denna tragedi utspelar sig då...........en kamp mellan dessa bröder och fadern utspelar sig och det är så groteskt, att alla i staden, från den mest blinda och mest fattiga tills de rikaste i societeten får reda på vad som händer i denna familj.......
ett mord, ett självmord och ett psykologiskt nervanfall som gör att personen i fråga hamnar i koma.....detta är resultatet av denna onödiga kamp som utspelar sig inom denna familj,,,,,,,,
men när man bestämt sig för att läsa denna bok, och slagit upp denna bok så kommer man för varje sida som man bläddrar att inse att alla personer inte är så bittra, hetska, sjuka och galna som jag fått det att verka som.....man lär få träffa på, " furst mysjkin " figuren också,
De två oerhört vackra kvinnorna, katerina Ivanovna och Grusjenka, som tävlar om brödernas hjärtan och som är orsaken till att det går som det går, alltså två rivaler som hatar varandra....
även den sjuka lise som förälskar sig i Aljosja och Aljosja som älskar lär man träffa på........det är en del ur boken som jag fastnat för och som jag inte kunde sluta undra över hur det skulle gå för dessa två personer.........
de två Advokaterna, åklagaren och försvararen, måste vara de två duktigaste advokaterna i litteraturhistorien.....de är helt och hålet osannolika.......men ändå sanna.......
och den lille iljusjas öde kan man inte sluta tänka på ända in i det sista och in i det sista blir man påmind om denne lille......
kan jag ge annat än en femma ? då skulle jag enligt mig göra mig skyldig till ett stort brott.....
enligt mig är idioten den av hans stora romaner bästa.....men detta sista av hans verk visar alla fjodors egenskaper i ett och samma verk......detta verk är enligt mig komplett.........