Jag älskade Martina Montelius två första böcker: Främlingsleguanen och Oscar Levertins vänner, tyckte mindre bra om: Ibland är man lessen ibland är man glad- men Avlivningskliniken Tusenskönan är absolut i samma klass som hennes två första böcker. En galet underhållande skröna med fascinerande språk, galna karaktärer och en lika galen men samtidigt otroligt underhållande handling. Jag tyckte mycket om de tre mycket olika huvudkaraktärerna: June, Alida och Uffe. Särskilt June hade jag gärna velat få en helt självständig bok om och med, så underhållande tyckte jag att hon var. Jag började läsa boken och efter två timmar nästintill oavbrutet läsande från min sida så var den tråkigt nog slut. Det gick helt enkelt inte för mig att lägga den ifrån mig och från och till skrattade jag riktigt högt och länge. Jag kan riktigt varmt rekommendera denna härliga satir som kanske inte passar alla. Moralkärringar och gubbar i alla dess åldrar har säkerligen en hel del att säga om det ganska sexualiserade språket från och till. Men jag fullkomligt älskade den. Och nu ser jag mycket fram emot att få läsa hennes: "Stackars Birger" som ligger i pocketutlagan och väntar på att få bli läst av mig. Jag tror jag tar med den till Gotland nästa vecka och förhoppningsvis skrattar jag så att hela Visby med omnejd hör.
Solklar femma i betyg från mig!

Betyg 5