16-åriga Kaye för ett kringflackande liv tillsammans med sin mor och hennes rockband. En dag återvänder hon till staden där hon bott som liten och där hon umgicks med älvor. Älvorna finns fortfarande kvar, och den här gången dras Kaye in i deras skrämmande, farliga, mörka värld. Hon inser att hon blivit en bricka i ett uråldrigt spel på liv och död.
Utdrag ur boken:
''Vet du hur solen ser ut?'' frågade Kaye. Nu syntes inte mycket mer än en röd strimma där havet mötte himlen.
''Nej, hur då?''
''Som om han har skurit upp handlederna i badkaret och blodet har runnit ut i vattnet.''
''Vad äckligt!''
''Och månen bara tittar på. Hon bara tittar på när han dör. Det är säkert hon som har drivit honom till det''
''Kaye…''
Kaye började snurra igen och skrattade.
---
Plötsligt kände Kaye ett grepp om armen. Hon vändes bryskt helt om och skrek till.
''Du borde inte vara här.'' Roibens röst lät iskall och han höll henne hårt i armen.
Hon drog ett djupt andetag och såg honom i ögonen.
''Jag ville bara höra drottningen.''
''Om någon av hennes andra riddare upptäcker att du spionerar här, då ska de säkert finns stort nöje i att statuera ett exempel. Det här är ingen lek, lilla grönalv! Att vara här är alltför farligt för dig.''
Grönalv? Men så slog det henne: han såg grön hud, svarta ögon, hopfällda vingar. Han kände inte igen henne, anade inte att han kände henne från förut. Hon andades ut – och först då märkte hon att hon hållit andan.
''Du behöver inte bekymra dig för mig'', sa hon och vred sig i hans grepp. Han skulle naturligtvis släppa henne, intalade hon sig, men Spikes ord ringde i öronen på henne. Hon såg Roiben med blodigt och lerigt ansikte, med något vilt i blicken; han dundrade fram genom snåren på en svart häst med lysande vita ögon … och red ner stackars Gristle.
''Inte det?'' Han släppte inte taget. I själva verket drog han henne med sig genom trängseln. Nu märkte Kaye att alla andra inte bara gick ur vägen för honom utan kastade sig undan. ''Jag är Nicnevins svurne riddare. Du borde kanske se mig mer som ett hot än en räddning.''
Citat nedskrivna av Salamis