Margaret Yorke är en av mina absolut favoritförfattare som alltid skrev både spännande och med psykologisk skärpa och samtidigt gjorde det på ett sådant vardagligt sätt att det kändes som om intrigerna lika lätt kunde hända än själv. Med det sagt så tror jag att den här boken från 1988 tillhör hennes sämsta av thrillers. Den är absolut inte dålig utan välskriven och spännande, men jag berörs inte av vare sig texten eller karaktärerna så som jag brukar. Sen hade jag också svårt för huvudkaraktären Mick som är en första klassens sadist. Välskriven som vanligt, men inte hennes bästa av böcker.
Men hon har skrivit så mycket bra så jag kan riktigt varmt rekommendera hennes författarskap till alla som letar efter psykologiska brittiska thrillers.
Slutbetyg, en 3:a!

Betyg 3