Boken börjar med att Gudrun får en julklapp. Det är en undulat. Gudrun som hellre vill ha en jaktfalk blir besviken och stänger in sig i garderoben. Just detta sätt att reagera på ett stackars djur får mig att tappa sugen och med det tveka att läsa resten. Gudrun i sin tur slarvar med att stänga fågelburen. Undulaten hinner med det smita ut genom ett öppet fönster. Och det är här som den fjantige superhjälten Arnold kommer in med en maskin som sägs kunna spåra upp i det här fallet en försvunnen undulat. Jo, jag läste klart i alla fall. Och Arnold? Ja, han är bara överflödig i den här historien med tanke på var fågeln fanns.

Betyg 2

Superhjälten Arnold är tillbaka. Den här gången handlar det om en julklapp som inte blev till belåtenhet. Gudrun ville helst av allt ha en jaktfalk, men fick en helt annan sorts fågel. Gudrun öppnade fågelburen och det stackars djuret flög ut. Det var i alla fall vad Gudrun trodde. Visst har man rätt att bli besviken på något man fått i present. Men att bli besviken på ett djur, som då är lika mycket levande som oss människor, det har jag svårt att acceptera. Därför är det med ett visst avsky jag läser denna bok. Men där jag dels på grund av ett bra slut och dels på grund av att det händer en hel del i de olika kapitlen ändå inte väljer att ge den dåligt betyg.

Betyg 3