Skaplig spännings-sf, men är inte lika djup som den försöker vara. Svagare än första delen, berättelsen har sin charm men blir stundvis ganska barnslig.
Wilderäng har också fortfarande en hel del att lära när det kommer till att trovärdigt porträttera kvinnliga karaktärer. Såvida man inte tycker det är rimligt att tjejen som knappt sovit eller ätit på flera dygn, upprepade gånger nästan blivit dödad och som just vadat bland uppsvällda lik ändå är tillräckligt kåt på sin ständige beskyddare till pojkvän för att bara vilja slita av sig kläderna och ta honom på stället...