Sara fick en krypande förnimmelse i hårrötterna. Det kändes som om det kortklippta nackhåret skulle resa sig, och hon var tvungen att känna efter med pekfingret, om det verkligen gjorde det. Hon gissade att den krypande olustkänslan kom sig av att hon antagligen inte var ensam i den tryckande tystnaden, att någon stod på andra sidan om de stängda dörrarna och lyssnade på henne.
Hon försökte intala sig själv att hon fantiserade. Men det hjälpte inte. Hela stämningen i huset, väninnans oåtkomlighet, något i doktorns sätt när han tog hand om henne efter olyckshändelsen. Det stod plötsligt tydligt och klart för Sara, att hon ramlat rakt ned i ett triangeldrama, som var en offentlig hemlighet, men som de berörda parterna trodde sig ensamma om att känna till.
Sara Kroogh, ung journalist med förelaktigt utseende, hade hoppats på en lugn och vilsam ledighet hos sin bästa väninna. Men mord är sällan ägnat att ge avkoppling. Mord i midsommartid i en fridfull och idyllisk småstad. Åtskilliga gånger skulle Sara få anledning att ångra, att hon inte valt en annan plats för sitt midsommarfirande.
De som har läst fjolårssuccén "Här ligger hunden begraven", erinrar sig med vilken elegans och lätthet Kristina Sand väver sin intrig. Hennes humoristiska och charmiga stil sätter kanske i ännu högre grad sin prägel på denna spännande deckare.