Styrs människoödet av en slump, eller något mer? I Maria Gripes klassiska ungdomsbok "Tordyveln flyger i skymningen" vävs ett par märkliga inträffanden samman. Vi möter vi tre ungdomar vars väg kantas av oförutsedda händelser, en blå blomma som lever i decennier men dör om den vårdas av fel person, en mystisk dam som ringer för att spela schack i telefonen. Men framför allt, tordyveln, en släktning till den egyptiska skabareen som vägleder ungdomarna fram genom en mystisk härva av slumpmässigheter.
Maria Gripe utvecklar bokens handling genom att resonera kring existentiella frågor. De tre ungdomarna fördjupar sig i varsitt specialintresse kring mysteriet. Annika fastnar för kvinnoperspektivet under 1700-talet, medan David dröjer vid Andreas tankar om en all genomsyrande världssjäl. Den några år yngre Jonas står för deckarhistorien och dess barnsliga prägel. Genom dessa tre perspektiv får romanen ett djup och känns passande för en bredare läsande publik. Jag föll inte särskilt mycket för denna bok. Det känns att den är skriven för barn och ungdomar (en känsla som jag inte tycker att en bra ungdomsbok egentligen behöver vara präglad av). Deckarhistorien känns malplacerad och ibland rent ointressant. Jag saknade ett fördjupat perspektiv, inte minst mot slutet av boken, då det kändes som författaren brydde sig mer om en storartad avslutning än om huvudpersonerna i boken. Jag ger "Tordyveln flyger i skymningen" en fyra. Men återigen, den är skriven för ungdomar - inte en äldre publik.