Madame Liangs tre döttrar Pearl Buck Albert Bonniers Förlag 1969 i översättning av Lisbeth Renner

Madame Liang lever ett lugnt och tillbakadraget liv i det maoistiska Kina, en gång i tiden var hon själv revolutionär, men hon känner inte längre igen sitt land. Hon driver en restaurang där många högt uppsatta kommunister intar sina måltider, genom sina kontakter kan hon känna sig lugn, så länge hon håller sina tankar för sig själv.

Liang saknar sina amerikanska vänner som i och med kommunisternas övertagande blev av med sitt import- och exportföretag och blev tvungna att återvända till Amerika. I samband med det skickade Liang sina döttrar till Amerika för att studera, och för deras eget bästa önskar hon att de ska stanna där.

Den äldsta dottern Grace som är läkare och forskar om medicinalväxter får en kallelse från regimen att komma hem, som hon accepterar. Den andra dottern Mercy som är musikaliskt utbildad och gift med kärnfysikern John Sung känner nu när de väntar sitt första barn att de bör återvända till Kina, John tvekar men ger till slut med sig. Den tredje dottern som arbetar med konst stannar i Amerika.

Det blir en omställning för dem som de kommer att upplevas på olika vis, deras land som de lämnat är inte sig likt. Grace som upplevs som stark och egensinnig växer långsamt in i det nya, mycket på grund av att hon blir kär i en partivän. Mercy däremot ser mer och mer oförrätter, då genom att hennes man tvingas till mycket svåra val och när han vägrar skickas han på straffarbete, först till landet, sedan till kolgruvor. Han upptäcker i sin tur att ingen lyssnar på de erfarna bönderna som nu arbetar åt regimen efter att deras jord blivit konfiskerad, de som har kunskapen ska nu lyda de unga röda som inte äger den. Det blir missväxt och svält.

Ett utdrag ur boken, ”Ni vet kamrater, att förr fanns det såna som inte gjorde någonting och andra som gjorde allt. Enligt vår ordförandes kloka plan måste alla arbeta med alla olika arbeten. Det är jämlikhet för alla”

Pearl Buck får med förvånansvärt mycket på de 245 sidor romanen utspelar sig, utan att det för den delen känns komprimerat, tvärtom känns språket mycket följsamt. Hon byter fokus mellan karaktärerna, deras tankar och upplevelser och hur olika de upplever situationen. Vi får tom en lektion i akupunkturens punkter, hur viktigt det är med balans, känns som en metafor för systemet. Författaren smyger in sin kritik lite snyggt, där gör det romantiska inslagen kanske jobbet att väga upp.

Om man måste låsa in sina medborgare, hur bra är systemet då? När människor inte ens kan tänka sina egna tankar, vad gör det med dem?

Madame Liang behöll sina tankar för sig själv, inte helt. Hon närde en förhoppning att den gamle ordföranden skulle dö så att folket kunde överleva.

Betyg 3