Baskervilles hund – av många deckarkännare kallad "the greatest detective story ever told" – är en ohyggligt spännande och kuslig mordhistoria. När slottsherren Sir Charles Baskerville hittas död på sina ägor får en gammal legend om en spökhund som förföljer släkten Baskerville nytt liv. Sherlock Holmes kopplas in på fallet och lyckas genom sitt berömda skarpsinne och med bruk av sina mycket originella arbetsmetoder bringa klarhet i mysteriet.
Utdrag ur boken:
"Där rök två av mina ledtrådar, Watson. Det finns ingenting mer stimulerande än ett fall där allting går emot en. Nu måste vi leta efter ett annat spår."
"Vi har ju fortfarande kusken som körde spionen."
"Exakt. Jag har telegraferat till registret över hyrkuskar och frågat efter hans namn och adress. Jag skulle inte bli förvånad om jag får svar på min fråga nu."
Signalen på dörrklockan visade sig emellertid innebära någonting ännu bättre än ett svar, för dörren öppnades och en råbarkad karl, som tydligen var kusen själv, klev in.
"Jag fick ett meddelande från huvudkontoret om att en herre på den här adressen hade frågat efter nummer 2704", sa han. "Jag har kört droska i sju år och aldrig haft några klagomål. Jag åkte raka vågen hit från kontoret för att fråga er, ansikte mot ansikte, vad ni har otalt med mig."
"Jag har absolut ingenting otalt med er, min gode man", svarade Holmes. "Tvärtom ska jag ge er en halv sovereign om ni svarar uppriktigt på mina frågor."
"Jaha, det här verkar vara min lyckodag", flinade mannen. "Vad vill ni veta?"
"Till att börja med ert namn och er adress om jag skulle vilja kontakta er igen."
"John Clayton, Turpey Street 3, the Borough. Min droska tillhör Shipley's Yard, nära Waterloo Station."
Sherlock Holmes antecknade det.
"Clayton, berätta nu allt om den passagerare som bevakade det här huset klockan tio i förmiddags och som sedan följde efter två herrar längs Regent Street."
Kusken verkade överraskad och en smula generad. "Det är ingen mening med att jag berättar något, för ni verkar ju redan veta lika mycket som jag", svarade han. "Sanningen är den att han sa att han var detektiv och att jag inte fick berätta om honom för någon."
"Min gode vän, det här är mycket allvarliga saker, och ni kan råka riktigt illa ut om ni försöker dölja någonting för mig. Sa passageraren att han var detektiv?"
"Ja, det sa han."
"När sa han det?"
"När han klev ur."
"Sa han någonting mer?"
"Han sa sitt namn."
Holmes gav mig en triumferande blick. "Jaså, han nämnde sitt namn? Det var oförsiktigt av honom. Vad sa han att han hette?"
"Hans namn", svarade kusken, "var mr Sherlock Holmes".