Johanna är ihop med sin danska pojkvän Emil. Språkförbistringen är inget större problem, däremot att Emil har en exflickvän, norska Nora, som är allt som inte Johanna är. Ung, vacker, perfekt, "underbar och älskad av alla" som det heter i en viss boktitel. Johanna är galet svartsjuk och det hjälper inte att Emil gång på gång försäkrar henne sin kärlek och betonar att Nora är ett avslutat kapitel. Johanna plågar sig själv genom att följa Nora på Instagram och frågar ideligen Emil om han verkligen inte vill ha henne tillbaka. Samtidigt lider Johanna av svår mensvärk men frågar ändå sig själv vilket som är värst, Norasmärtan eller endometriossmärtan.
I denna autofiktiva och svart humoristiska roman undersöker Johanna Frid med skarp blick två av vår tids stora kvinnosjukdomar - Instagram och endometrios. Någon slutsats kommer hon dock inte fram till och jag ser boken mest som tragisk, hur en omotiverad svartsjuka riskerar att förgifta en annars bra relation. Emil måste vara världens mest tåliga pojkvän, Johanna förstår inte vilken tur hon haft. Men kanske har kvinnor en större förståelse för Johannas dysfunktionella fixering vid pojkvännens ex, för mig känns den mest obegriplig.