En svensk författarinna, Euthanasia Bondeson åker till London med sin sällskapsdam Agnes.
De anländer till London i september 1851 och tar in på hotell.
Världsutställningen har just slagit upp sina portar, där man gör ett besök redan dagen därpå.
Under detta besök försvinner den unga Agnes och Euthanasia letar efter henne utan resultat. Så småningom dyker Agnes dock upp. Tydligen är det inte första gången flickan försvinner så där utan vidare.
När man lite senare besöker Brittiska Museet försvinner Agnes igen och denna gång återkommer hon inte.
Detta är upptakten till en spännande och medryckande historia, en roman med deckarintrig kan man säga.
Som i sina tidigare romaner gör Carina Burman läsningen till en njutning. Boken kan verkligen rekommenderas.

Betyg 5

Carina Burman skriver om London 1851. Det vill hon beskriva. Så lägger hon in en eller ett par deckarhistorier, kanske för att göra läsaren intresserad. Men ack, vad det blir konstruerat. Och oj! vad författaren vill ge sken av att miljöbeskrivningarna bara tillför mysteriet kropp. Men det är tvärtom. Äventyret blir en ursäkt för att beskriva gamla tiders London. Det blir lite för uppenbart, och språket är långa stunder torrt och tråkigt. Detsamma gäller även huvudrollsfiguren, den svenska kända författarinnan Euthanasia Bondeson. Torr som fnöske.

Betygen försvaras trots allt av att man verkligan får en inblick i hur London kunde upplevas under mitten på 1800-talet, men det dras ner av de på gränsen till fåniga "deckarhistorierna".

Betyg 3

Jag tycker detta är en underbar 1800-talsskildring om Euthanasia Bondesson och hennes detektiväventyr i London. Lyssnade på den som ljudbok, vilket kanske gav en annorlunda upplevelse (något stel berättarröst visserligen).

Betyg 4

Det är väl ingen skräll att jag gillar historisk deckare. Denna småputtriga kriminalroman utspelar sig i London på 1850-talet. Euthanasia Bondesson är oemotståndlig i en mycket trevlig historia.

Betyg 5

Ingen direkt bladvändare kanske. Jag hade otroligt svårt att riktigt komma in i den först och upplevde själva deckarintrigen först som ganska långsynt och trist. Men den tog sig i mitten och blev både spännande och underhållande. Särskilt delen med Molly-huset, de prostituerade transorna anno 1851 tyckte jag var väldigt roligt att få läsa, det hade gärna fått handla mer om dem. Jag tyckte dessutom om karaktären, Euthanasia och jag läser gärna fler böcker om henne så småningom. Boken är absolut mycket välskriven, kanske innehåller den en aning för mycket ord ibland men det råder ingen tvekan om att Carina Burman verkligen kan skriva!
Slutbetyg, en stark 3:a!

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)