Jag tycker om beskrivningarna om hunden Pilatius som är både rörande och underhållande, speciellt för en hundälskare som jag. Själva boken är också ganska underhållande, men deckare? Nja... Dessutom blir det ganska tråkigt i längden med alla dessa titlar. Prosten, prostinnan, överstinnan, översten, m.fl. Jag tappar bort mig bland alla dessa ålderdomliga titlar, varför inte skriva ner deras namn först och främst och sedan slänga in deras respektive titlar som en rolig grej. Nu blir det ett ganska tröttsamt och rörigt slutresultat. Men hundhistorierna tycker jag mycket om!
Mitt slutbetyg blir, en 3:a!