Jag vågar nästan utlova att en riktig aha-upplevelse erhålls för de som bemödar sig en genomläsning av de drygt 500 sidor som Mikael Nybergs kapitalet.se omspänner. Nyberg punkterar i boken på ett stringent sätt myten om det globala kunskapssamhället. Nyberg menar att löpande banden inte alls på väg att försvinna, snarare löper de tvärtom snabbare än någonsin tidigare och mer därtill – de sträcker sig ut till nya delar av ekonomin då också tjänsterna och kunskapsproduktionen industrialiseras. För vem kan på allvar hävda att en snabbköpskassörska idag inte utför ett monotomt industrialiserat arbete? Den verkliga industrialiseringen har därför inte slutat utan just börjat påvisar Nyberg – och särskilt då utvecklingsländerna i allt snabbare takt omformar sina produktionssystem. Att tala om ett globalt kunskapssamhälle då hälften av världens människor ännu inte har tillgång till en telefon känns inte bara besynnerligt utan även cyniskt. Ändå lever vi nu i paradoxernas tidsålder. Det är just sådana paradoxer som Mikael Nyberg i och med denna skrift vill upplysa oss om.

Det kanske mest frapperande med Mikael Nybergs ”kapitalet.se” är dock att den tydligt synliggör det osynliggjorda: arbetsplatserna och vardagsvillkoren för vanligt hårt arbetande människor kontra kvartalskapitalismens och aktiemarknadsknappologins cyniska logik. I Nybergs bild av det nya Sverige framträder de osynliga förlorarna i det så kallade postindustriella paradiset, de som aldrig får ta plats i kvällsnyheternas ekonomiprogram, de halvt utslitna som till priset av utbrändhet bär upp ett allt mer osolidariskt samhälle. Vassa och satiriska illustrationer av Mikaels bror Robert Nyberg förhöjer läsupplevelsen ytterligare. Om detta må ni berätta… tänkte jag när jag just läst ut denna bok. I och med denna recension har jag gjort just så. Och det känns bra.

Betyg 4